Jag skriver detta sittande på Arlanda, på väg hem efter ett runda bordssamtal på Socialdepartementet med socialminister Lena Hallengren. Sammanlagt var vi 16 olika professionsorganisationer och fackförbund inbjudna, en representant från varje. Temat var kvalitet och tillgänglighet i sjukvården. Totalt fem läkare fanns runt bordet, representerande SFAM, DLF, Läkarförbundet, Läkaresällskapet samt SYLF.
Under SFAM:s fem minuter förde jag fram detta budskap:
Sjukvård ska bedrivas med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det bör gälla även organisationen av
densamma. Vilken evidens finns?
Det finns både beprövad erfarenhet och omfattande forskningsstöd för att en fungerande primärvård är det mest kostnadseffektiva sättet att bedriva vård.
Fungerande primärvård innebär generalistkompetens och hög kontinuitet som ger personkännedom och möjlighet till relationsbaserad vård. När jag som allmänläkare känner patienten och patienten känner mig, då blir det effektiv vård.
Det innebär att vi behöver listning på läkare, listtak för enskild läkare och listtak för varje vårdcentral.
Hur ska detta bli möjligt?
1. Vi behöver fördubbla andelen allmänläkare av totala antalet läkare, från 17 till 30-35%.
2. Vi behöver fortbildning i hela landet för att garantera kvalitet.
3. Vi behöver framför allt en tillräckligt avgränsad lista för att vi ska kunna erbjuda god tillgänglighet och hög medicinsk kvalitet för våra patienter, och en hållbar arbetsmiljö. Då blir det attraktivt att arbeta som allmänläkare! Med drägliga förhållande är allmänläkarjobbet världens roligaste arbete.
Når vi detta kan vi förvänta att de som finns stannar kvar och orkar i större utsträckning arbeta heltid, att allmänläkare som nu valt att göra annat återvänder och att utbildningsläkare ser allmänmedicin som en lockande framtid.
Norge gjorde detta med fastlege-förordningen 2001. I Sverige ska vi också ta tillvara all kompetens som finns på våra vårdcentraler: distriktssköterskor, fysioterapeuter, psykologer, arbetsterapeuter,
undersköterskor m.fl. Vi ska bygga upp team med bredd och kontinuitet. Då blir det ännu bättre än i Norge!
Vi behöver ha en öppenhet för olika driftsformer och storlekar: både fullskaliga vårdcentraler och små mottagningar, både offentligt och privat drivna enheter.
Övergångslösningar är nödvändiga.
Under uppbyggnadsskedet behövs resurstillskott för fortsatta möjligheter till vikarier och hyrläkare för den del av befolkningen som ännu inte fått fast läkare.
Det behövs också en rejäl satsning på handledarutbildning för att möjliggöra att ta emot nya läkare i primärvården: nyutbildade, invandrade och konverterande från andra specialiteter
Om vi lyckas med detta får det stora effekter på sikt. Det blir färre onödiga undersökningar och behandlingar och färre besök på akuten. Färre inläggningar och kortare vårdtillfällen ger på köpet minskad vårdplatsbrist. Jämför med exemplet Borgholm där socialministern nyligen gjort studiebesök.
Vi får helt enkelt mer vård för pengarna!
Primärvård ska finnas i alla kommuner. En nationell reform ger en mer jämlik vård.
Svensk förening för allmänmedicin har mycket att bidra med. Handledarutbildningen måste systematiskt utökas. Vi har lång erfarenhet av detta. Former för effektiv fortbildning måste utvecklas. Detta pågår redan i projektform. Vi medverkar också i utvecklandet och implementeringen av relevant kvalitetsuppföljning.
Vad behöver politikerna göra? Politikerna måste skyndsamt besluta om en nationell primärvårdsreform för en ökad jämlikhet över landet. Pengar måste tillskjutas för en övergångslösning även om en primärvårdsreform på sikt kommer att spara pengar. Politikerna måste också ha tilltro till professionens vilja att vara med och utveckla vården.
Men: Det är bråttom innan allt för många handledare hinner sluta eller gå i pension!
Så långt dagens möte på Socialdepartementet. Det känns bra att regeringen nu kommit i gång, efter det antiklimax som följde på valrörelsen. Fler möten lär följa, både denna typ av rundabordssamtal och andra möten i andra sammanhang. SFAM har en viktig roll att spela! Tillsammans med DLF får vi dubbla röster, två möjligheter att föra allmänläkarnas talan med lite olika infallsvinklar, men med en stor gemensam bas.
När jag skriver detta den 8 april har handlingar inför SFAM:s fullmäktige skickats ut. När ni läser det har fullmäktige och Kongressen 2019 i Borås redan lagts till historien. Om fullmäktige godkände valberedningens förslag har SFAM fått en ny ordförande, och jag får med varm hand lämna över ordförandestafettpinnen till honom. Att förvalta den som tillförordnad har varit roligt och lärorikt. Jag säger stort Tack och önskar min efterträdare ett stort Lycka till!
