Ur AllmänMedicin 1-2019. Författare Ingrid Eckerman
Den sjuka vårdcentralen är titeln på Leila Tamaddons uppsats [1]. I inledningen finns alla sorters patienter att välja mellan. En vanlig måndag har hon direktkontakt med trettio patienter och indirekt kontakt med ytterligare trettio. Sextio blandade patienter under en dag – är någon av dem den mest behövande? Eller den som inte kom fram på telefonen? Som inte lyckades förklara vad hen behövde? Eller är det doktorn själv, som inte längre orkar?
Annika Andén beskriver ett antal patienter som inte passar in i vårdprogrammens mallar (s. XX). Genom att träffa dem frekvent och på deras villkor ”håller hon dem borta” från annan vård. Är det vården eller patienten som behöver Annika?
Att kontinuitet och personlig kännedom om de äldre patienterna är viktigt visar Karin Erwander när hon beskriver misshandel av äldre (s. XX).
Att våra sköra äldre patienter hör till de mest behövande ifrågasätter ingen. Tack, Rådet för sköra äldre för era artiklar som ger stöd för det arbetet.
Barn och unga i migration är extra sårbara. Barn och ungdomar kan ha svårt att berätta vad som hänt. Svåra upplevelser förträngs.
Familjevåld är vanligt i Afghanistan. Hazarer, även i Iran, blir ofta hotade och misshandlade av majoritetsbefolkningen. Förluster av familjemedlemmar, framför allt fadern och äldre bröder, är vanligt. Barnen kan ha bevittnat våld, t.ex. när någon stenas, hängs eller piskas. I fejder mellan klaner, folkgrupper och militanta grupper kan våldet bli mycket grovt. Barnen kan ha sett modern och systrarna bli våldtagna, fadern halshuggen, kropparna stympade. Under flykten kan barnet ha sett döda kroppar, blivit misshandlat och våldtaget av polis och smugglare, varit nära att drunkna.
I århundranden har afghanska män med ekonomisk makt hållit sig med bacha bazi, ”danspojkar”. Män och kvinnor lever åtskilt och utomäktenskapliga förbindelser finns inte. Sex med pojkar ”räknas inte”, vare sig som äktenskapsbrott eller som homofili.
Hazarapojkarna är mer eftertraktade då de har lite kroppsbehåring och deras kroppar ter sig barnsliga. Pojkarna kommer från fattiga familjer. Ibland tas de från gatan, ibland köps de från sina familjer.
På festerna sitter männen runt väggarna, rusiga på vattenpipa, hasch och heroin. Kvinnoklädda pojkar tvingas dansa för dem. Efter festen tar ”ägaren” med sig pojken hem. Kanske man spelar om vem som ska få ta honom för natten. Ibland blir det gruppvåldtäkter [2].
En danspojke står mycket långt ner på den sociala skalan. Han skäms, hans familj skäms och tar ofta inte tillbaka honom – kanske hotar den att döda honom.
Apatiska barn finns. En yttring av att ha förlorat hoppet är uppgivenhetssyndrom, apati [3]. Barn försvinner bort i medvetandet, förlorar förmågan att röra sig, att gå och stå, att äta och dricka. De matas med sond, har blöjor. Så kan de ligga i flera år innan de långsamt kommer tillbaka när (om) familjen får uppehållstillstånd.
Under åren 2000-2005 pågick en hätsk debatt där även läkare hävdade att de apatiska barnen var manipulerade att simulera, alternativt förgiftade av sina föräldrar. Att läsa om skandalen är en rysare [4].
Sedan 2015 finns en diagnoskod för ”uppgivenhetssyndrom”. De som saknar personnummer (dvs. uppehållstillstånd) kommer inte med i Socialstyrelsens statistik. Just finns cirka 100 apatiska barn i Sverige. Någon har legat i fyra år. I bakgrunden finns traumatiska händelser som kan ha drabbat barnet, eller som drabbat familjemedlem och barnet tvingats bevittna.
Enligt 2005 års flyktinglag finns möjlighet att av humanitära skäl och vid ”synnerligen ömmande omständigheter” ge den trygghet, dvs. permanenta uppehållstillstånd, som barnen behöver för att tillfriskna. Med den tillfälliga lagen finns inte den möjligheten. Troligen förlängs den, men med vissa lättnader.
Referenser
- Tamaddon, L. Den sjuka vårdcentralen: Om läkekonst som motstånd och möjlighet i en marknadsstyrd sjukvård. Examensarbete. Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande, 2017
- Muhammad J Muhammadi. Ska vi dansa? Books on demand 2018 ISBN 9789176996874
- Joelsson L. Apatiska barn – ett tillstånd som kräver samarbete. AllmänMedicin 2016;2:11-12
- Tamas G: De apatiska: om makt, myter och manipulation. Natur & Kultur 2010. ISBN 9789127129610
Ingrid Eckerman
