<\/p>\n\n\n
Ur Allm\u00e4nMedicin 1-2019. F\u00f6rfattare Ingrid Eckerman<\/em><\/p>\n Den sjuka v\u00e5rdcentralen<\/strong> \u00e4r titeln p\u00e5 Leila Tamaddons uppsats [1]. I inledningen finns alla sorters patienter att v\u00e4lja mellan. En vanlig m\u00e5ndag har hon direktkontakt med trettio patienter och indirekt kontakt med ytterligare trettio. Sextio blandade patienter under en dag \u2013 \u00e4r n\u00e5gon av dem den mest beh\u00f6vande? Eller den som inte kom fram p\u00e5 telefonen? Som inte lyckades f\u00f6rklara vad hen beh\u00f6vde? Eller \u00e4r det doktorn sj\u00e4lv, som inte l\u00e4ngre orkar?<\/p>\n Annika And\u00e9n beskriver ett antal patienter som inte passar in i v\u00e5rdprogrammens mallar (s. XX). Genom att tr\u00e4ffa dem frekvent och p\u00e5 deras villkor \u201dh\u00e5ller hon dem borta\u201d fr\u00e5n annan v\u00e5rd. \u00c4r det v\u00e5rden eller patienten som beh\u00f6ver Annika?<\/p>\n Att kontinuitet och personlig k\u00e4nnedom om de \u00e4ldre patienterna \u00e4r viktigt visar Karin Erwander n\u00e4r hon beskriver misshandel av \u00e4ldre (s. XX).<\/p>\n Att v\u00e5ra sk\u00f6ra \u00e4ldre patienter h\u00f6r till de mest beh\u00f6vande ifr\u00e5gas\u00e4tter ingen. Tack, R\u00e5det f\u00f6r sk\u00f6ra \u00e4ldre f\u00f6r era artiklar som ger st\u00f6d f\u00f6r det arbetet.<\/p>\n Barn och unga i migration \u00e4r extra s\u00e5rbara. <\/strong>Barn och ungdomar kan ha sv\u00e5rt att ber\u00e4tta vad som h\u00e4nt. Sv\u00e5ra upplevelser f\u00f6rtr\u00e4ngs.<\/p>\n Familjev\u00e5ld \u00e4r vanligt i Afghanistan. Hazarer, \u00e4ven i Iran, blir ofta hotade och misshandlade av majoritetsbefolkningen. F\u00f6rluster av familjemedlemmar, framf\u00f6r allt fadern och \u00e4ldre br\u00f6der, \u00e4r vanligt. Barnen kan ha bevittnat v\u00e5ld, t.ex. n\u00e4r n\u00e5gon stenas, h\u00e4ngs eller piskas. I fejder mellan klaner, folkgrupper och militanta grupper kan v\u00e5ldet bli mycket grovt. Barnen kan ha sett modern och systrarna bli v\u00e5ldtagna, fadern halshuggen, kropparna stympade. Under flykten kan barnet ha sett d\u00f6da kroppar, blivit misshandlat och v\u00e5ldtaget av polis och smugglare, varit n\u00e4ra att drunkna.<\/p>\n I \u00e5rhundranden har afghanska m\u00e4n med ekonomisk makt h\u00e5llit sig med bacha bazi,<\/em> \u201ddanspojkar\u201d. M\u00e4n och kvinnor lever \u00e5tskilt och utom\u00e4ktenskapliga f\u00f6rbindelser finns inte. Sex med pojkar \u201dr\u00e4knas inte\u201d, vare sig som \u00e4ktenskapsbrott eller som homofili.<\/p>\n Hazarapojkarna \u00e4r mer eftertraktade d\u00e5 de har lite kroppsbeh\u00e5ring och deras kroppar ter sig barnsliga. Pojkarna kommer fr\u00e5n fattiga familjer. Ibland tas de fr\u00e5n gatan, ibland k\u00f6ps de fr\u00e5n sina familjer.<\/p>\n P\u00e5 festerna sitter m\u00e4nnen runt v\u00e4ggarna, rusiga p\u00e5 vattenpipa, hasch och heroin. Kvinnokl\u00e4dda pojkar tvingas dansa f\u00f6r dem. Efter festen tar \u201d\u00e4garen\u201d med sig pojken hem. Kanske man spelar om vem som ska f\u00e5 ta honom f\u00f6r natten. Ibland blir det gruppv\u00e5ldt\u00e4kter [2].<\/p>\n En danspojke st\u00e5r mycket l\u00e5ngt ner p\u00e5 den sociala skalan. Han sk\u00e4ms, hans familj sk\u00e4ms och tar ofta inte tillbaka honom \u2013 kanske hotar den att d\u00f6da honom.<\/p>\n Apatiska barn finns.<\/strong> En yttring av att ha f\u00f6rlorat hoppet \u00e4r uppgivenhetssyndrom, apati [3]. Barn f\u00f6rsvinner bort i medvetandet, f\u00f6rlorar f\u00f6rm\u00e5gan att r\u00f6ra sig, att g\u00e5 och st\u00e5, att \u00e4ta och dricka. De matas med sond, har bl\u00f6jor. S\u00e5 kan de ligga i flera \u00e5r innan de l\u00e5ngsamt kommer tillbaka n\u00e4r (om) familjen f\u00e5r uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd.<\/p>\n Under \u00e5ren 2000-2005 p\u00e5gick en h\u00e4tsk debatt d\u00e4r \u00e4ven l\u00e4kare h\u00e4vdade att de apatiska barnen var manipulerade att simulera, alternativt f\u00f6rgiftade av sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Att l\u00e4sa om skandalen \u00e4r en rysare [4].<\/p>\n Sedan 2015 finns en diagnoskod f\u00f6r “uppgivenhetssyndrom”. De som saknar personnummer (dvs. uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd) kommer inte med i Socialstyrelsens statistik.\u00a0Just finns cirka 100 apatiska barn i Sverige. N\u00e5gon har legat i fyra \u00e5r. I bakgrunden finns traumatiska h\u00e4ndelser som kan ha drabbat barnet, eller som drabbat familjemedlem och barnet tvingats bevittna.<\/p>\n Enligt 2005 \u00e5rs flyktinglag finns m\u00f6jlighet att av humanit\u00e4ra sk\u00e4l och vid \u201dsynnerligen \u00f6mmande omst\u00e4ndigheter\u201d ge den trygghet, dvs. permanenta uppeh\u00e5llstillst\u00e5nd, som barnen beh\u00f6ver f\u00f6r att tillfriskna. Med den tillf\u00e4lliga lagen finns inte den m\u00f6jligheten. Troligen f\u00f6rl\u00e4ngs den, men med vissa l\u00e4ttnader.<\/p>\n Referenser<\/strong><\/p>\n\n