← Tillbaka

Vi vet vad en god och nära vård är

14 mars 2018 av AllmänMedicin

Chefredaktörens rader i AllmänMedicin 1-2018.

 Författare: Ingrid Eckerman chefredaktor@sfam.se 

I och med detta nummer har jag avverkat sex årgångar av AllmänMedicin som chefredaktör. Det känns otroligt!

Då var jag övertygad om att AllmänMedicin snart skulle vara en digital tidning. Men det dröjer. Dels för att läsekretsen vill ha något substantiellt att hålla i, och dels då en kompletterande it-satsning inte ligger inom finansieringens ramar.

IT anses av vissa kunna ersätta vårdens människor. I DN Debatt 19.1.2018 talar man om att ”digitaliseringen kräver relationsskapande”. Kunderna känner sig övergivna av sina leverantörer, de vill ha närhet. ”Kunder väljer leverantörer som är nära i tid och rum, delar värderingar och vinnlägger sig om att ha en personlig kundrelation. … Avsaknaden av en personlig relation, ett mänskligt möte, en fysisk plats att gå till gör att kunder påverkas mer av omvärldsfaktorer och mediepublicitet.”

Jag har min egen bilmekaniker som jag litar på. Min egen tandläkare fick mig glömma bort min tandläkarskräck. Min frissa vet hur jag vill ha håret. Min egen ortoped sätter upp mig sist på dagen för att ha tid för samtal. Med alla dess har jag en relation.

Vi vet sedan länge att patienter med kroniska sjukdomar värderar kontinuitet mycket högt. Yngre sällan-sjuka patienter vill hellre komma snabbt till.

En vårdcentral kan sträva efter att uppfylla båda behoven. Kallelsesystemet med olika färger kom till i en verklighet där primärvården var kraftigt underdimensionerad. Personalen fick möjlighet att styra patientflödet och planera en fungerande vecka. Provtagning skedde före besöket.

När listorna blev mindre började läkare själva boka sina tider. En del av jobbet var gjort när patienten kom.

Idag tycks man ofta återgått till det förmoderna sättet, dvs. att patienterna ringer samma dag medicinen tog slut, att alla tider bokas via tidsbeställningen och tar slut på förmiddagen, att ingen förberedelse i form av provtagning eller besök hos distriktssköterskan görs, och att man gett upp kontinuiteten.

Det måste vara möjligt att ta de bästa bitarna ur de olika systemen: Att kalla de patienter som behöver det och ge de övriga en fysisk eller digital kom-ihåg-lapp att de ska beställa tid och ta prover innan. Att läkaren disponerar över några tider varje dag. Att en medicinskt ansvarig läkare tillsammans med en dito sjuksköterska tillsammans bygger upp ett bokningssystem som prioriterar tillgänglighet till egen läkare.

Vi vet vad en god och nära vård är. Tillgänglighet till kontinuerlig läkare och annan personal som är kunniga och uppdaterade. Att involverade samlas runt patienten i stället för att patienten skickas runt. Tillräckliga resurser för att detta ska vara möjligt och läkare kunna lockas till primärvården.

Det var det vi strävade efter när primärvården byggdes ut på allvar under 1980-talet. Sedan smög sig New Public Management in och exploderade när finanskrisen i början av 90-talet tvingade offentlig verksamhet till enorma besparingar. Landstingens fortsatta kortsynthet har medfört brist på allmänläkare utanför sjukhusen och på specialistsjuksköterskor på sjukhusen.

Nu gäller det att lära av det gamla. Att införa listtak. Ge tillbaka läkarens inflytande över tidboken. Utnyttja resurserna genom samarbete, inte genom konkurrens.

EN ANNAN VÄRLD ...

En ambulans i Kabul har lastats med sprängmedel och dödat över 100 människor. Bilder med blodiga kroppsdelar sprids. Presidenten beskriver sitt land som ett land i krig med 21 olika fiender.

Vi aktivister diskuterar situationen när vi inte längre förmår hitta sängplatser och gömställen till de 10 000 utvisningshotade ungdomarna. När de, jagade av gränspolisen, finns på gator och torg – hur många av dem klarar av att hålla sig borta från droger, prostitution, kriminalitet? Pojkarna som vi tagit hand om, lärt svenska vanor och värderingar, förklarat mänskliga rättigheter för, utbildat, gett framtidshopp, behandlat på BUP?

Välfungerande ungdomar med stor kapacitet ska skickas till ett land i krig och kaos där de aldrig varit. Vi gör oss av med en resurs som skulle minska vårt behov av import av arbetskraft till industri, vård och omsorg. I stället ökar vårdbehovet hos de uppemot 100 000 hjälparna kring ungdomarna.

Ja, det påminner mig om etnisk rensning.