← Tillbaka

En dag i Ivan Distriktsläkarens liv

26 oktober 2017 av AllmänMedicin

En kort dagbok från fronten – i kampen mot den ojämlika ohälsan. "5 pinnar i statistiken och 27 patientrelaterade beslut". Publicerad i AllmänMedicin 3-2017.

Författare: Robert Svartholm polarull.svartholm@telia.com 

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt. Ösregn, var är sommaren? Efter 40 års arbete och 75 000 konsultationer frestar det att ligga kvar i sängen efter jourpasset i går. 25 patienter, 6 timmar, en kopp kaffe och en halv chokladkaka.

Förvirrade åldringar, småskador, skrämmande hudutslag, sjuka små barn, oroliga vuxna. ”Vad bra att det var du – vi har hört att du är en bra doktor. Tack!” Jag har jobbat på små orter med läkarledda vårdcentraler, och har kunnat lära mej av nästan alla patientmöten. Att befolkningen nu känner mej uppmuntrar. Jag spelade nog en stor roll för många igår? Kanske ändå dags att åka till jobbet?

Dagens schema ser bra ut. Telefontid, administrativ tid, fyra konsultationer och en stund avsatt för hemsjukvårdssköterskan före lunch.

Tre av mina patienter ringer. En hotande cancer kunde vi avstyra. Röntgen var u.a., falskt larm. Skönt. Det har plågat oss en tid. Huvudvärk är ett besvärligt och oroande kroniskt tillstånd. Lämpligt för ett telefonsamtal emellanåt. Viktigt med tillgänglighet.

Den sista patienten behövde hjälp att reda ut vad som egentligt hänt på sjukhuset. Mitt ord vägde tungt. Plötsligt tre mail från MVK (mina vårdkontakter) – ingen jag kände, men stamkunder på enheten. Sekreterarna hade ”delat ut”. Min tur att legitimera den kroniska morfinförskrivningen. Hur ofta ska patienten visa upp sig – hos olika läkare? Mannen med kronisk artros, avslutad på gymnastik och ortoped behövde också smärtstillande. ”Fungerar medicinen – Ja” enligt MVK. Kan det vara sant? Ännu ej morfin, men ändå. Är det bara att skriva ut? Frågan om dosjustering vid diabetes var enklare. Det är ju patienten som föreslår. Undrar hur hens kunskap egentligen är? Både läkare och aktuell diabetessköterska har slutat.

Oj – handledare också åt läkarassistenterna. Tar tid men är roligt. De är nyfikna och pålästa. Lärorika diskussioner också för mej. Idag två halvakuta yrslar, en krånglig neurologisk utredning och denna ständiga artros. En artrosskola har måttlig långsiktig effekt. Tabletter behövs. I detta läge hade fikapausen försvunnit och det var dags för mottagning.

Det blev två akuta, en halvakut och två bokade. En var BVC – rutinkontroll, men som familjeläkare fick jag hjälpa mamman med handeksemet och lillasystern med förkylningen. Bägge barnen fick erfarenheten att det inte är farligt att gå till doktorn. Bra!

Ytterligare två barn idag! Förkylningsastma som håller på att växa bort och en flicka med ”UVI”. Det var nog uretrit – och jag frågade inte pappan om han hade sexutnyttjat henne. Kändes inte motiverat. Hade träffat dem förut. Sen den multisjuka 60-åringen. Vad sökte han egentligen för? Hade hemtjänsten bokat? Artros, MS, ångest – det fanns mycket att prata om på 15 minuter.

En ”sårpatient” också. Damen var okänd för mej. Misslyckat kirurgfall. Läker dåligt och är ”infekterat”. Svarar inte på antibiotika. Tur att jag gjorde AT hos ”Slaktaren från Korea” som samerna kallade kirurgen i Gällivare. Vanan sitter i. ”Oskuret är bäst”, men ibland så måste man och sår är svårläkta hos gamla människor med multisjuklighet. Antibiotika är nog inte den bästa lösningen, även om ”moderna” sköterskor och läkare ofta skjuter från höften för säkerhets skull. 

Mottagningssköterskorna kom in och ville att jag skulle ”titta”. Vi har många nya nu och det märks. Två patienter kom på såromläggning. Sår blir inte bra och återkommer. Nya rutiner. Sårvårdssköterskan sjuk – vem har då erfarenhet? KAD är ett annat favoritämne. Svider, antibiotika, det får man ju på akuten!? En dam visade upp sina numera fina ben efter en kärlplastik. Den hade jag fått ”tjata fram” – hon ville inte till ”stan” i onödan. En flicka hade ont i örat och sköterskan såg bara en vaxpropp. Ska man spola en akut otit – eller förkylning? Går det hos 4-åringar?

Nu började det bli stressigt. På dataskärmen låg en massa beställningar från sköterskeslussen. Jättebråttom, recepten slut. Allergimedel – hjälper dom verkligen, är diagnosen säker? Psoriasis – periodiskt behov av salva. Har det inte gått åt ovanligt mycket, vem har instruerat? Ständigt detta Tramadol. Långa förskrivningar och höga doser. Mannen med ”hjärtmediciner”. Minst 5 stycken ska förnyas. Optimalt inställd? Tiger hälsan still, eller har han gett upp och sitter hemma och väntar?

Levaxin sätts ibland in på lösa boliner. Hur ska man kontrollera dosen?I Lindesberg hade man en omröstning i personalrummet och enades om läkarbesök vart femte år. SKL lyfte resultatet i projektet ”Bra mottagning”. Är det inte sex år nu? 65-årig dam med UVI från ”infektionsmottagningen”. Hur är det med den senila slemhinnan? Antibiotika, men nu har lunchen börjat. Avslutar med att skriva ut en bunt recept till KOL-patienten. Uppenbarligen inga recidiv på två år, men ändå. Ska man ha Acetylcystein regelbundet?

Så gick denna förmiddag – 5 pinnar i statistiken och 27 patientrelaterade beslut, men inga provsvar eller signeringar hanns med före lunch. 11 patienter kände jag. Tack och lov att hemsjukvårdssköterskan inte dök upp.

De flesta beslut fattades efter ”viskningsleken”. Någon har sagt något till en sköterska som refererar valda delar till mej. Effektivt, kanske – säkert, knappast. Kallas visserligen för ”teamarbete”, men är det vettigt att två personer ska hantera något som bara kräver ett beslut? Med 75 000 konsultationer i ryggen, så kan man kanske tolka signaler på osäkerhet rätt bra, men som ny, ung, utan personkännedom och kontinuitet? Det är nog inte helt enkelt.

Fast genar jag inte för mycket i kurvorna nu när jag börjar bli gammal och det snart är lunch?