← Tillbaka

Debatt: Fritt vårdval och kostnadsdrivande telemedicinsk utomlänsvård – en utmaning för SKL

22 december 2017 av AllmänMedicin

Sex principiella skäl listas beträffande utformningen av utomlänsavtalet i förbindelse med "digitala vårdcentraler".

Författare: Mikael Hoffmann mikael.hoffmann@nepi.net 

SKL:s avtalsansvariga måste förhålla sig inte bara till kostnader utan också till det mer politiskt laddade fria vårdvalet. Därför måste det ske en diskussion om hur frågan om fritt vårdval kan hanteras vis-a-vis utomlänsvård och telemedicin. För att det ska ske måste det finnas en politisk vilja inom SKL. Tjänstemännen kommer inte driva på detta. Det bör vara uppgiften för SFAM och DLF att få en sådan politisk vilja på plats.

I över ett år har jag och andra varnat SKL för utformningen av utomlänsvårdsavtalet i samband med tillkomsten av ”digitala vårdcentraler”. 

  1. Det är principiellt fel att kalla en telemedicinsk tjänst för en vårdcentral. Telemedicin kan inte hantera en vårdcentrals uppdrag. Däremot kan man via telemedicin hantera en del enklare patientärenden som ej kräver fysisk undersökning. Men i många fall går det lika bra – eller bättre – att hantera dem via telefonkontakt med en läkare som känner patienten och har tillgång till en uppdaterad patientjournal.
  1. Det är principiellt felatt en patient som är i hemmet och har kontakt via webbkamera med en annan läkare som kan vara i samma ort ska definieras som utomlänsvård.
  1. Det är principiellt fel att enkla tillstånd som ej kräver kroppsundersökning, och som ofta handlar om ökad tillgänglighet snarare än sjukvårdsbehov, ska ersättas via avtal som är utformade för svårare sjukdomsfall när patienten ej är i hemmet och som ej kan vänta till hemkomst.
  1. Det är principiellt felatt olika privata utförare som vill erbjuda telemedicin och befinner sig inom länet tvingas teckna avtal där en mellanhand i annat landsting ska skära emellan och ta en del av vinsten.
  1. Det är principiellt felatt landstingen förbehåller sig rätten att sätta volymbegränsningar i praktiken genom att i avtal med egna utförare eller privata utförare inom länet sätta nollersättningar på marginalen för sådana tjänster som ökar tillgänglighet vid tillstånd som ej är prioriterade samtidigt som samma landsting frånsäger sig rätten att på något sätt kunna sätta ett tak för motsvarande tjänster av utförare som kan befinna sig inom länet men tecknar avtal med mellanhand inom annat län.
  1. Det är principiellt fel och dessutom dåligt ledarskapnär ansvariga för IT-frågor och ledningsansvariga chefer beskriver sina egna medarbetare och verksamheter som tröga eller motsträviga när det gäller att ta till sig de möjligheter som e-hälsa inklusive telemedicinen erbjuder samtidigt som privata utförare med hjälp av kryphål i utomlänsvårdsavtalet [1], och IT-produkter som är utvecklade av tredjepart och kan inhandlas på öppen marknad, beskrivs som goda exempel.

Allt detta löses inte av att man reducerar ersättningen från 2000 till 1250 kr och nu till 650 kr eller sänker det ytterligare. Problemet är att det är i grunden fel att acceptera att utomlänsvårdsavtalet används på detta sätt.

Därmed inte sagt att det inte finns saker att studera och förhålla sig till i implementering av telemedicin. Jag kan till exempel tycka att Min doktors ansats med olika nivåer och verktyg inom sin tjänst är något som bygger på en djupare insikt i hur man kan effektivisera inom e-hälsa. Det är inte unikt men det är i varje fall något som man tänkt igenom. 

Tänk hur mycket bra som finns utvecklat och utvärderat vetenskapligt inom offentlig vård, t.ex. Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman och försök med distansvård i flera andra landsting.

Min sorg är att e-hälsa i debatten håller på att bli synonymt med telemedicin, och telemedicin i debatten blir synonymt med de tjänster som erbjuds av privata nätläkare utan kontinuitet och med tveksamheter kring diagnosticering.

Vi borde diskutera och planera för hur vi kan använda befintliga standardverktyg inom IT på ett sätt som underlättar det vanliga arbetet och fördjupar patientmötet i stället för att bidra till upphackad vård. Helt enkelt ta makten över utvecklingen och, som det sägs i Asien, ”rida tigern” istället för alternativet som är att bli uppäten ...

Referens

  1. Hoffmann, M. Nätläkare kan utnyttja kryphål i riksavtalet för utomlänsvård. Läkartidningen. 2017;114:EMMT

http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2017/04/Natlakare-kan-utnyttja-kryphal-i-riksavtalet-for-utomlansvard/